Slutet är bara en ny början..?

Jaha, here we go again. 

Jag bollade länge med tanken att börja skriva igen, finns det tid, inspiration och helt enkelt något värt att skriva? Dock har jag saknat att lägga ner tankar och händelser, det känns på något vridet sätt befriande. Det visade sig också vara ett idiotsäkert knep att ha alla livshändelser, stora som små, samlade och det var så enkelt att bara bläddra tillbaka i historiken och snoka vad som sysslats med.

Den gamla bloggen kändes dock lite "off", men stormvarningen.blogspot.fi kommer finnas kvar. Där finns samlat flera år av tankar och känslor, så mycket tid, kärlek och sorg så jag hade helt enkelt inte hjärta att radera alltsammans.

Så, vad har pågått under dessa 6 månader då?

I grund och botten är jag väl rätt samma människa som jag var då, även om jag så gärna skulle vilja påstå att det är en ny och förbättrad version som sitter här bakom skärmen.

Något jag grubblat rätt mycket över den sista tiden är det här med känslor, lycka och allt vad det innebär. Definiera lycka? Rätt komplicerat, eller hur? Klarar människans förvridna sinne överhuvudtaget av att vara renodlat lyckligt? Är törsten efter något mera, missgynnande och alla andra mörka sidor som skuggar vårt inre ständigt i vägen för att stiga till den nivån?

Lycka, känslan av välbehag. Till en viss nivå kan materia kanske ta oss rätt så nära något som går att beskriva som välbehag, men i mitt huvud tar oss det inte ända fram. 

Rätta värderingar, frihet och tillit. Tillfredsställelse med det egna jaget, en positiv värdering av det egna livet och känslan av kunna ge något tillbaka, det är kanske det närmaste jag lyckas komma till att sätta ord på lycka.

You can't be in it for the money, you've got to satisfy your soul. Något jag vill tro på. Det sägs att lycka inte går att köpas för pengar, men så lär det ju också vara trevligare att gråta i baksätet på en limousin än på en cykels pakethållare..

Knepigt. Så är det också av vikt att komma ihåg att min lycka och din lycka, de kanske inte går att jämföra. Och hur tråkigt vore inte det?

Lycka