Feeling just a little better..

Hej på er!

Tillbaka till vardagen efter några dagar off, och vet ni, det känns lite bättre. Visst är det fortfarande lite kaos här och där, det kommer det troligen fortsätta vara en god stund, men riktningen är rätt.

På onsdagen styrde jag som tidigare skrivet min trogna bil (just det! Jag har ju bytt bil och lagt Volvon att beta på grönare ängar) österut för några, enligt mig, välförtjänta dagar borta från allt. Borträknat att jag troligen var så nära att köra livet av mig jag aldrig varit tidigare då jag korsade Sibboviken så var det en skön bilresa, en tid tillsammans med mina egna tankar, bara jag och jag. 

Dagarna tillsammans med Maria, Rony och hela den östnyländska familjen susade förbi, allt för snabbt. Dagarna fylldes av stall, underbara djur, sportlovsjippo, kvalitetstid med världens finaste brorsbarn och ett trevligt besök till Borgå gamla stad.

Fredagskvällen hann bli sen innan jag var hemma, detta påverkades även en aning av att smartskåpet bakom ratten missade avfarten till Ring III, detta på grund av vägarbeten. Nå, det är en tid sedan jag susade fram längs Ring I, men jag har ju både kört och åkt vägen flera gånger, vad kunde gå fel? Jo, det att jag hamnade på en idrottsplan i Alberga. Det kunde gå fel. Kom hem gjorde jag dock till slut och hann med en snabb update tillsammans med Tessi och Jessy innan drömmarnas land kallade.

Lördagen spenderades med en morgontur, söndagen med en kvällstur. Där emellan besökte jag någon som blivit väldigt viktig och kär för mig.

Idag efter morgonturen var det stallsrengörning och spånhämtning som stod på agendan. Spån måste vara den bästa uppfinningen som finns om man har uteboxar. Lätt att mocka, ljust och fanskapet fryser inte så som torven gjorde. More spån to the people!

Morgondagen är ledig men rätt så fullspikad. Direkt på morgonen kör vi pappa till VNS för handoperation, sedan blodprov med mamma. Vid 13-tiden skall jag träffa en av mina absolut bästa arbetskompisar som på söndag åker iväg till Norge i tre månader. Senare Tessi och Jess och ännu senare träff med en gammal barndomskompis. Jag hoppas verkligen att jag får inklämt ett stallsbesök där någonstans, det återstår att se.

Världens finaste present av världens finaste guddotter. Det att hon tror att jag är 80 är en bagatell.