En grådaskig fredagsförmiddag någonstans i Februari

Tankar, tankar tankar.

Känner ni till den där känslan då det mest känns som om man är en fånge i sitt eget huvud? Väldigt irriterande, utmattande och på gränsen till..svagt? Sömnlösa nätter avlöser osammanhängande dagar och man går genom tillvaron som i en dimma.

Anyway.

Igår efter jobbet tog jag ut Stormis på en promenad innan jag fixade stallet. Tanken om att det kunde vara halt slog mig, men avfärdades lika kvickt, det är ju snö på vägen. Tji fick jag. Min stackars lilla oskodda ponny slirade fram som Bambi innan det gick upp för honom att det kan löna sig att vackert tassa fram vid sidan av vägen. Efter att vi klarar upp den lilla bagatellen blev det en riktigt trevlig promenad i ett underbart vinterland. 

Maikki däremot var inte alls lika positivt inställd till vår lilla egentid med Stormis. Hon grät efter oss som om hon blivit lämnad alldeles ensam på jorden och jämrade sig över sitt öde. Faktumet att det gick tre hästar i hagen bredvid henne var hon helt blind för, stackars liten.

Denna morgon krigade jag mig omtöcknad och dödstrött (det här med insomnia är ju intressant) fram till kaffekokaren för att vara en god dotter och fixa morgonkaffe innan det bar av mot Fagerdal. Vi hämtade hem spån med Sandra till uteboxarna såhär en ledig fredagsförmiddag till ära. Maikki hade agerat ett litet underbarn här om natten och tömt hela sitt vattenkärl ut i boxen. För övrigt är hon nog någonstans längre bak i stamtavlan besläktad med en gris då hennes box ser ut som hej kom och hjälp mig! mest hela tiden, så med trettio liter vatten till på det var den ju som tagen ur en Stephen King-roman. Idag passade vi på att tömma hennes box, sopa den ren och låta den torka ordentligt innan nytt spån kärras in i kväll.

Nu väntar en kvällstur som imorgon avlöses med en morgontur. Ha en superb början på veckoslutet, alla fina.